Höstens mörker
Många suckar över att hösten är här.De gnäller på den analkande kylan,
men framför allt på Mörkret som väller in.
Men varför föraktar vi mörkret?
Jag sluter ögonen varje gång,
jag drar in rosens ljuva doft,
varje gång
jag lyssnar på musikens lugnande toner.
Men framför allt sluter jag ögonen
varje gång jag kysser honom jag älskar mest av allt,
eller när han lägger sin hand mot in kind.
Jag behöver inte se, jag vill bara känna.
Därför fruktar jag inte mörkret.
Så gå ut i höstmörkret, och finn en hand att hålla.
För den hand du finner att hålla i mörkret,
känns mer än någon annan hand.
